Eftersom filmskola var både dyrt och inte riktigt det jag letade efter så startade jag produktionsbolag istället. Mitt bolag firar 32 år i år. Det har blivit sju långfilmer och en ohygglig massa reklamfil,er och musikvideor. Och det var egentligen med det där sista det började. Musikvideor blev min filmskola. Låga budgetar, snabba puckar och ett totalt förändrat medialandskap som helt förändrade allt för skivbolagen. Plötsligt måste en artist funka som ett helt paket. Musiken behövde sitta men också den visuella delen. Utstrålning och framförandet. Det var inte alls lika vikigt innan allt det här. Och vi som kunde “sätta” en artist blev väldigt framgångsrika. Jag kunde det. Jag gjorde Robyns genombrottsvideo och många andra artisters. Och gjorde man en video som funkade så fick man väldigt fria tyglar. Den takhöjden mediabranschen hade under dom åren på 90-talet kom aldrig tillbaka. Det var en fantastisk tid för oss regissörer. Under några år arbetade jag som en dåre.

Min vecka såg ofta ut så här:

Måndag: Avtal påskrivet efter en pitch som gjordes veckan innan. Dvs “green light”. Filmtekniker bokades på.
Tisdag: Klädtester, scenigrafiska detaljer, locations bokades.
Onsdag: Inspelning.
Torsdag: Framkallning av filmen på Filmteknik eller Swelab (nya möten för kommande projekt hela tiden)
Fredag: Gryningsflyget från Skavsta till London. Grading på The Mill eller Rushes i Soho. Tillbaka till Stockholm sent på kvällen.
Lördag/Söndag: Klippning av videon.

…och så startade det om. Ungefär så såg det ut i ett hysteriskt tempo.

Det övade upp en förmåga att levrera snabbyt och pålitligt, att vara oerhört effektiv på inspelningar och att fatta avgörande kreativa beslut omedelbart. Ingen filmskola i världen hade kunnat lära mig det där. Nästan lite ironiskt att jag ofta hade nykläckta elever från Stockholms Filmskola i mitt team då. Dom fick en chans att under stor press vässa sig i praktiken.

Det finns få människor på denna jord som jag respekterar så mycket som Mats Helge Olsson. En gigant i svensk filmhistoria. En god vän som jag betraktar som min mentor.

Alla mina långfilmer har ett tack till Mats i eftertexten. Och dom kommer alltid att ha det. Inte nödvändigtvis för att Mats hjälpt till med filmen – jag anser bara att jag som jobbat utanför systemet är skyldig honom den respekten. Han visade alla en möjlig väg i början av 80-talet och hans filmfabrik födde så många framgångsrika kommersiella filmarbetare som fortfarande dominerar branschen.

Det finns ingen i det här landet som kan film som Mats. Med honom kan man prata film på en oerhört hög teknisk nivå och det tar aldrig slut ju högre upp man klättrar. Jag vill påstå att Mats är den enda i dag levande regissören som fullt ut förstår den Europeiska yrkesmässigheten som grundades i Tyskland, Ungern och Österrike i början av 1900-talet. Han förstår optikens psykologi på ett sätt som man inte hittar bland regissörer idag. Att ingen gett honom en hedersprofessur på något högre läroinstitut är en monumental miss.

Jag vet faktiskt inte om det var sommaren 1974 eller 1975. Men trots att jag var fyra eller fem år så minns jag det väldigt tydligt. Mian föräldrar umgicks en hel del med Roffe Sohlman (som spelade en av huvudrollerna i Roy Anderssons “En Kärlekshistoria”) och senare i livet skulle komma att bli en enromt viktig aktör i den nya mediabranschen på 90-talet eftersoim han startade och drev Jarowskij Television som drog igång “Fångarna på Fortet” och många andra stora succéer. Roffe jobbade i mitten av 70-talet som assistent på iolika filminspelningar. Han blev min barnvakt och tog med mig på inspelningen av “Släpp Fång-Arne loss det är vår!” i regi av Hasse & Tage.

Jag var barnstatist i ett par scener och jag var med uder inspelningen av scenerna när Fång-Arne hela tuiden kisslyckas att fly när han konstant kör ut sin bil i vattnet. Det var Roffe som stuntkörde bilen ut i vattnet vid en strand. Jag fick stå med regissörerna på en klippa medan dom regisserade scenen. Det var i det ögonblicket jag fattade att det här dom gjorde drog i mig. Planeringen, folk som gick runt med megafoner, manuspärmar, smink, kläder, tystnad, tagning…vroooooom plask! Fast att jag bara var fyra eller fem så presenterade sig filmen för mig just då. Hej, Martin! Det här ska du göra sen när du blir lite större.

Efter en massa tagningar blev jag lite rastlös och bestämde mig för att det var jättekul att stänka vatten på Tage. Hasse undrade om jag verkligen fick göra så för min mamma. Jag förklarade att jag hade fått tillåtelse av mamma att plaska hur mycket jag ville. Och det är ju så med film. Man måste vara lite opportunist. Vrida lite på verkligheten för att få göra det man vill. Ingenting av det förändras.

Jag var 11 år hösten 1981 och gick i mellanstadiet på Kungsholmen i Stockholm. Mina två bästa vänner var Kristoffer och Johannes. Johannes bodde på Djurgården och efter mellanstadiet lämnade han vår klass för att gå i en närmare skola. Men under dom här åren umgick vi hela tiden. Jag sov över hos Johannes och var oerhört fascinerad av en miniatyrteater i hans pojkrum. Dern innehöll små platta pappergubbar man kunde skjuta in tillsammans med bakgrunder på en lten scen. Som jag minns det var det karaktärer ur olika Jules Verne-böcker. Jag, Johannes och Kristoffer hade redan börjat göra lite film. Vi lånade Kristoffers pappas dubbel-8-kamera. Hans pappa är fotograf. Och med den gjorde vi små korta actionscener.

Johannes pappa var dramatikern, författaren och regissören Jonas Cornell. Han mamma är den fantastiska skådespelerskan Agneta Ekmanner.

Det var någon gång under hösten som Jonas kommer inspringande med ett ljudband till oss. På Johannes pojkrumsvägg hänger redan postern till den första Jönssonliganfilmen som Jonas regisserat. Men filmen har inte haft premiär. Och i slutspurten med produktionen får vi lyssna på Ragnar Grippes musik till filmen. Oerhört bra tyckte vi. Det är en hit.

Jag har alltid hamnat i dom där omständigheterna i mitt liv. Suttit lite som en fluga på väggen när avgörande saker händer. Träffat människor strax innan legendariska ögonblick. Sannolikt är det ju ingen slump.