Det finns få människor på denna jord som jag respekterar så mycket som Mats Helge Olsson. En gigant i svensk filmhistoria. En god vän som jag betraktar som min mentor.

Alla mina långfilmer har ett tack till Mats i eftertexten. Och dom kommer alltid att ha det. Inte nödvändigtvis för att Mats hjälpt till med filmen – jag anser bara att jag som jobbat utanför systemet är skyldig honom den respekten. Han visade alla en möjlig väg i början av 80-talet och hans filmfabrik födde så många framgångsrika kommersiella filmarbetare som fortfarande dominerar branschen.

Det finns ingen i det här landet som kan film som Mats. Med honom kan man prata film på en oerhört hög teknisk nivå och det tar aldrig slut ju högre upp man klättrar. Jag vill påstå att Mats är den enda i dag levande regissören som fullt ut förstår den Europeiska yrkesmässigheten som grundades i Tyskland, Ungern och Österrike i början av 1900-talet. Han förstår optikens psykologi på ett sätt som man inte hittar bland regissörer idag. Att ingen gett honom en hedersprofessur på något högre läroinstitut är en monumental miss.