Jag vet faktiskt inte om det var sommaren 1974 eller 1975. Men trots att jag var fyra eller fem år så minns jag det väldigt tydligt. Mian föräldrar umgicks en hel del med Roffe Sohlman (som spelade en av huvudrollerna i Roy Anderssons “En Kärlekshistoria”) och senare i livet skulle komma att bli en enromt viktig aktör i den nya mediabranschen på 90-talet eftersoim han startade och drev Jarowskij Television som drog igång “Fångarna på Fortet” och många andra stora succéer. Roffe jobbade i mitten av 70-talet som assistent på iolika filminspelningar. Han blev min barnvakt och tog med mig på inspelningen av “Släpp Fång-Arne loss det är vår!” i regi av Hasse & Tage.

Jag var barnstatist i ett par scener och jag var med uder inspelningen av scenerna när Fång-Arne hela tuiden kisslyckas att fly när han konstant kör ut sin bil i vattnet. Det var Roffe som stuntkörde bilen ut i vattnet vid en strand. Jag fick stå med regissörerna på en klippa medan dom regisserade scenen. Det var i det ögonblicket jag fattade att det här dom gjorde drog i mig. Planeringen, folk som gick runt med megafoner, manuspärmar, smink, kläder, tystnad, tagning…vroooooom plask! Fast att jag bara var fyra eller fem så presenterade sig filmen för mig just då. Hej, Martin! Det här ska du göra sen när du blir lite större.

Efter en massa tagningar blev jag lite rastlös och bestämde mig för att det var jättekul att stänka vatten på Tage. Hasse undrade om jag verkligen fick göra så för min mamma. Jag förklarade att jag hade fått tillåtelse av mamma att plaska hur mycket jag ville. Och det är ju så med film. Man måste vara lite opportunist. Vrida lite på verkligheten för att få göra det man vill. Ingenting av det förändras.